Det är mycket nu, som man brukar säga… Jag hinner knappt vakna förrän jag måste försöka somna igen. Hjärnan vill så mycket men kroppen – vad vill den?
Är det bra att gå kvällskurser på universitetet för att komplettera arbetet med, när det snurrar så mycket fakta i huvudet om kvällarna att man knappt kan sova? Kanske inte så smart.
När i livet lär man sig att koppla ihop hjärnan och kroppen så att det man gör faktiskt är det man behöver? Finns det en ålder som måste uppnås först innan man fattar? Kan någon berätta för mig i så fall så att jag slipper springa runt här och vänta, och köra slut på mig själv.
Här – ett beslut som känns nästan obekvämt ovant. Jag åker inte till universitetet ikväll.
Jag går och gympar istället.
Och ännu bättre blir det om 