Potatislandet på G

image

Nu är de små raringarna i jorden. Bara inomhus än sålänge såklart men planterade är de iallafall. Nu är det bara att vänta på blasten och sen åker de ut i pallkragarna. Gick och köpte lite ny jord eftersom den gamla från förra året blivit så näringsfattig. Insåg då att det var svårt att hitta kravmärkt jord. En enda stackars sort fanns det på handelsträdgården. Man tänker att hemmaodling ska vara så giftfritt och bra men om man inte odlar i bra jord, hur giftfritt blir det då? Och hur mycket kemikalier finns egentligen redan i min trädgård? Plötsligt blev det väldigt komplicerat alltihop. Måste ta reda på mer om detta. Fortsättning följer.

Att det ska vara så himla svårt att lukta gott!

Jag har under en månads tid nu försökt att få ordning på det här med armsvett. Jag minns sist jag höll på med det någon gång på högstadiet. Det var svårt att hitta en deo som säkerställde att jag inte var det minsta fuktig under armarna och att jag alltid luktade sommaräng, oavsett vad jag gjorde. Helst skulle det hålla i 24 timar också. Svårt. Idag har jag inte riktigt lika höga krav på deodoranters prestanda. Problemet nu är snarare allt skräp som finns i deodoranter och som jag inte vill ha på mig. Så det är fortfarande svårt att hitta en bra deo. Svårare till och med.

Jag började för några år sedan med att skippa de med parfym och alkohol i. Då fanns det ungefär en att välja på kvar i butiken. Sen läste jag på lite i somras och upptäckte då att den hade silver i sig! Inte bra! Hittade en annan på apoteket. Visade sig snart att den hade aluminium i sig. Vad 17! Skippade den och hittade en på hälsokosten baserad på Aloe Vera. Äntligen kunde jag andas ut. Har kört den ett tag nu och den funkar fint. Igår läste jag det finstilta på baksidan. (Fråga inte varför jag inte gjorde det direkt…) Då innehåller den triclosan! Man blir ju helt matt. Nu har jag googlat fram en ny sort som inte innehåller något av ovanstående – och så vitt jag förstår inga andra farliga ämnen heller. Puh. Den kommer på posten om några dagar. Det är inte konstigt att folk inte orkar köpa bra saker till sig själva om man ska behöva lägga såhär mycket tid och kraft bara på att hitta en deodorant som funkar. Vansinne.

Vad är det med spanskan?

Nu när jag försöker lära mig springa (det går så där, jag kommer 5 km, visserligen i 30 graders värme och väldigt kuperad terräng, men vid 5 km tar det stopp) så har jag börjat lyssna mer på radio. Musik hade säkert varit trevligt, men det är lättare för mig att glömma bort att kroppen protesterar när jag lyssnar på något där man måste koncentrera sig.

Så fem år efter alla andra har jag börjat lyssna på Värvet på allvar. Fantastiskt fin podcast med långa intervjuer av Kristoffer Triumf om att arbeta och att vara människa. Jag är sist i Sverige med att lyssna men om du mot all förmodan är ännu mer sist än jag så kan jag varmt rekommendera den, finns på iTunes eller på värvet.se Hursomhelst.

Jag bestämde mig för att gå all-in och börja lyssna från början för att så sakteliga lyssna ikapp. Ambitiöst för det är 110+ program vid det här laget, i princip samtliga över en timme långa. Men bra att ha en morot för att springa mer. (jag har iofs börjat fuska och lyssnar även när jag lagar mat)

Häromveckan lyssnade jag på en intervju med Peter Magnusson. Han sa att han önskade att han skulle använt tid till att “göra något, kanske plugga spanska!” (fritt citerat dvs helt fel förmodligen). Inget konstigt med det, nåt han sa bara.

Men en vecka senare lyssnade jag på Värvet med Fredrik Wikingsson och då sa han “jag skulle vilja lära mig spanska” (likaledes fritt citerat, dvs helt fel) och jag började fundera på vad det är med spanska som gör att folk säger så där? Jag har ju själv närt en dröm om att lära mig spanska vilket är en delanledning till att vi just nu bor i Costa Rica med hela familjen. Men varför är det så? Vad är det med spanskan som lockar? Eller är spanskan bara en symbol för något annat – ett avslappnat liv i solen? Jag har ingen aning, men det är ett intressant fenomen.

Det är också mycket roligt att lära sig spanska i vuxen ålder så jag kan rekommendera både Fredrik och Peter att göra slag i saken!

Tid

Min man bloggade häromdagen om tid. Om att han har all tid i världen. Och det är ju sant. Vi har ju massor av tid just i år när ingen av oss arbetar heltid. Och även annars har ju alla människor sina 24 timmar om dygnet att göra vad de vill med. Uttrycket “jag har inte tid” är därmed inte särskilt bra – det handlar ju om att jag inte vill prioritera vissa saker med den tid jag har.

Vi har ibland fått höra att det är fantastiskt att kunna ta sig tiden att stå utanför ekorrhjulet en tid som vi valt att göra. Att det måste vara underbart med all fritid. Det är underbart. Men med tre barn varav en bebis samt två överaktiva föräldrar vetesjutton hur mycket ledig tid det egentligen blir kvar. Vi springer, tränar, umgås, studerar, lagar mat, badar, hänger med barnen, promenerar, pysslar, hemskolar, konsultar, startar ideella organisationer och webb-projekt, torkar kladdiga barn, tvättar kläder, diskar, pluggar spanska, skjutsar till dagis, går till skolbussen, byter blöjor, bakar, hjälper till med läxor och har gäster. Ja, ni hör ju. Fantastiskt men det är inte alla veckans timmar som ägnas åt filosofiska funderingar i hängmattan, även om det nog oftast blir tid för lite sånt också.

Men det är sant – trots allt känner vi oss ganska lediga. Och det njuter vi av.

Vi har besök den här veckan. Jättemysigt. Våra besökare är ensamstående utan barn. En insikt som drabbat mig är att jag och O förmodligen har mindre fritid nu när vi är långlediga än vad ensamstående utan barn har i vardagen normalt. Livet har olika faser. Just nu är vi inte i fritidsfasen. Den kommer dock tillbaka. Nu njuter vi av att vi åtminstone hinner läsa en bok ibland mellan allt fix hemma och planerar för hur vi ska försöka få tiden att räcka till även i vardagen i Sverige som komemr närmare och närmare. Det kan väl inte vara omöjligt?

Kemikaliefria barnkläder!

image
Vi är verkligen dåliga på att återvinna textilier i Sverige. I januari gick Naturvårdsverket ut och berättade att bara 20% av alla textilier som förbrukas i Sverige återvinns! Trots att det är ett fantastiskt material som går att använda till nästan vad som helst. Det måste bli ändring på det här förstås och Naturvårdsverket har därför presenterat en åtgärdsplan där 40% av textilierna ska återvinnas år 2020, framförallt genom att lägga ansvaret på producenterna och uppmana kommunerna att ordna med insamlingssystem för textilier. Det är bra! Men för oss som är lite kreativa finns det mycket att kan göra med textil innan det är dags för återvinningscentralen.

En ny favorit är att sy kläder av kläder. Jag upptäckte att min man har väldigt många fina gamla urtvättade t-shirts som av någon konstig anledning krympt och därför inte används längre. Det krävs minst ett eget blogginlägg för att prata om mängden kemikalier som finns i kläder – så låt oss just nu bara konstatera att urtvättat är bra, eftersom de flesta av kemikalierna då är borta. Jag skred till verket och tillverkade en t-shirt till sonen av en av mannens avlagda. Alla slitna fållar och svettskador från armhålor klipptes bort och kvar blev bara en riktigt snygg, skön och kemikaliefri barntröja! Självklart var jag för ivrig för att komma ihåg att ta en bild på när tröjan var i vuxenstorlek så ni får nöja er med slutresultatet.

Du är vad du äter

Varför äter så få ekologisk mat? Även om vi läser i tidningarna att ekologisk mat är på frammarsch och att försäljningen ökar med 13% jämfört med föregående år så är nivån fortsatt låg. Under 10% av svenskarnas mat är idag ekologisk.

Vi väljer ekologiskt så långt det går därför att det smakar bättre, är bättre för miljön och nyttigare för oss och våra barn. Det är dyrare, ja. Men samtidigt upplever jag att vi handlar mindre mat då vi är noggrannare med att inte slänga någon mat nu än vi var förr när vi mer gick efter prislappen. Det är också stora delar av mataffären som är helt ointressanta för oss – de flesta hel- och halvfabrikat går bort. Det gör att turerna till mataffären går snabbare (när man väl lärt sig hitta ”sina” produkter) och att det är lättare att stå emot suget att köpa något vi egentligen inte behöver. Vi äter också godare mat hemma.

Hur viktigt det är för hälsan att äta ekologisk mat kan ingen riktigt svara på idag, som alltid finns det forskning som pekar på allt som rör sig, och många människor går mest på sin magkänsla när de väljer vad de ska äta. Gott så. Var och en salig på sitt sätt. Jag blev dock stressad när jag lärde mig att det är svårt att göra surdeg av icke-ekologiskt mjöl – det verkar som att den har svårare att ta sig än när den görs med ekologiskt mjöl. Det besprutade vanliga mjölet har således förlorat en del av sina naturliga egenskaper. Det vill i alla fall inte jag stoppa i mina barn.

Visst är det märkligt att det är de ekologiska produkterna som kräver märkning och måste uppfylla massa krav – borde det inte vara tvärtom? De ekologiska produkterna borde vara det normala och de andra borde märkas – ”besprutade bananer”, “vetemjöl av besprutad säd, olämplig att använda till surdegsbak” och ”apelsiner, skölj noga och lägg inte skalet i komposten då skalet är besprutat med 15 olika bekämpningsmedel”.

Bästa frukostbullarna

Jag älskar att baka bröd, men har aldrig fått någon bra rutin på det tidigare. De senaste tre åren har jag bakat ett skållat bondbröd som är grövre, det innehåller vetekross, men innehåller mest vetemjöl vilket alltid varit lätt att få tag i där vi bott. Barnen har dock aldrig varit så förtjusta i bondbrödet tyvärr.

Där vi bor nu går det att få tag i vanligt vetemjöl och fullkornsmjöl, men jag har valt att hittills bara baka på vetemjöl. Anledningen är att jag hittat ett nytt favoritrecept. Så enkelt, så gott och med enklast tänkbara ingredienser. Barn och vuxna älskar det och det känns som lyxiga brödbullar man kan få på restaurang! Så bra! Hemligheten är att kalljäsa en deg över natten, jag tror det är därför de smakar så mycket mer än vanliga vetefrallor. Degen behöver ett minimum av arbete och knådande. Jag gör de här bullarna ofta – de är det enda bröd vi äter – och jag har inga hjälpmedel förutom en bunke och en träsked.

Recept för ca 20 st. (kan lätt dubblas eller tredubblas)
25 g jäst
1 dl mjölk
4 dl vatten
1 msk honung
1,5 tsk salt
10-11 dl vetemjöl

På kvällen dagen innan: Rör ut jästen i lite av vattnet tillsätt resten av vattnet och mjölken. Häll i salt, honung och mjöl, rör ihop till en lite kladdig deg (ej med maskin). Låt gärna stå i rumstemperatur 30 min innan du sätter in den i kylskåpet med en handduk över, annars går det bra att ställa den i kylen direkt också. Låt stå över natten.

Morgonen: Sätt ugnen på 225 grader. Häll ut degen på bakbordet, tryck ut den till ca 2 cm tjocklek. Skär sedan lagom bitar, jag brukar göra trekanter. Lägg dem på smord plåt och pudra över lite mjöl så de blir extra fina. Grädda i ugnen 15-20 minuter. Går utmärkt att frysa, vi brukar ha en stor låda i frysen att ta fram styckevis vid behov.

Enjoy!

Input och output

Svårt. För en sådan som jag som tycker om att lära mig nya saker och tycker om att tänka efter kan det ibland vara svårt att få balans mellan input och output. Jag fastnar lätt i att ta in mer information, fler perspektiv, mer kunskap. Att få ändan ur vagnen och göra någonting kan ibland vara övermäktigt. Att skriva en blogg till exempel kan vara svårt när man ständigt vill vidare och lära sig mer, tänka större och går vidare till nya projektidéer hela tiden…

En del av tystnaden från mig härinne beror i och för sig inte på att jag prokrastinerar utan på att vi firat sommarlov (det andra i år, toppen tyckte stora M) med en långresa runt Patagonien. När vi reser brukar vi couchsurfa (www.couchsurfing.org) vilket jag verkligen kan rekommendera. Förvisso input, men vilken input! Att bo hemma hos en ung familj i Lago Puelo i Patagonien som flytt stadslivet i Buenos Aires för att odla organiska hallon och sy kläder gav perspektiv. Samma sak med att campa med hela familjen i fem veckor och inse att det är väldigt få saker vi faktiskt behöver. Det ger perspektiv på alla de där sakerna vi äger och tror att vi behöver när vi inte bor i tält.

Men nu är ju frågan vad jag gör av perspektiven jag får.

Dags för output.