Potatislandet på G

image

Nu är de små raringarna i jorden. Bara inomhus än sålänge såklart men planterade är de iallafall. Nu är det bara att vänta på blasten och sen åker de ut i pallkragarna. Gick och köpte lite ny jord eftersom den gamla från förra året blivit så näringsfattig. Insåg då att det var svårt att hitta kravmärkt jord. En enda stackars sort fanns det på handelsträdgården. Man tänker att hemmaodling ska vara så giftfritt och bra men om man inte odlar i bra jord, hur giftfritt blir det då? Och hur mycket kemikalier finns egentligen redan i min trädgård? Plötsligt blev det väldigt komplicerat alltihop. Måste ta reda på mer om detta. Fortsättning följer.

Att det ska vara så himla svårt att lukta gott!

Jag har under en månads tid nu försökt att få ordning på det här med armsvett. Jag minns sist jag höll på med det någon gång på högstadiet. Det var svårt att hitta en deo som säkerställde att jag inte var det minsta fuktig under armarna och att jag alltid luktade sommaräng, oavsett vad jag gjorde. Helst skulle det hålla i 24 timar också. Svårt. Idag har jag inte riktigt lika höga krav på deodoranters prestanda. Problemet nu är snarare allt skräp som finns i deodoranter och som jag inte vill ha på mig. Så det är fortfarande svårt att hitta en bra deo. Svårare till och med.

Jag började för några år sedan med att skippa de med parfym och alkohol i. Då fanns det ungefär en att välja på kvar i butiken. Sen läste jag på lite i somras och upptäckte då att den hade silver i sig! Inte bra! Hittade en annan på apoteket. Visade sig snart att den hade aluminium i sig. Vad 17! Skippade den och hittade en på hälsokosten baserad på Aloe Vera. Äntligen kunde jag andas ut. Har kört den ett tag nu och den funkar fint. Igår läste jag det finstilta på baksidan. (Fråga inte varför jag inte gjorde det direkt…) Då innehåller den triclosan! Man blir ju helt matt. Nu har jag googlat fram en ny sort som inte innehåller något av ovanstående – och så vitt jag förstår inga andra farliga ämnen heller. Puh. Den kommer på posten om några dagar. Det är inte konstigt att folk inte orkar köpa bra saker till sig själva om man ska behöva lägga såhär mycket tid och kraft bara på att hitta en deodorant som funkar. Vansinne.

Vad är det med spanskan?

Nu när jag försöker lära mig springa (det går så där, jag kommer 5 km, visserligen i 30 graders värme och väldigt kuperad terräng, men vid 5 km tar det stopp) så har jag börjat lyssna mer på radio. Musik hade säkert varit trevligt, men det är lättare för mig att glömma bort att kroppen protesterar när jag lyssnar på något där man måste koncentrera sig.

Så fem år efter alla andra har jag börjat lyssna på Värvet på allvar. Fantastiskt fin podcast med långa intervjuer av Kristoffer Triumf om att arbeta och att vara människa. Jag är sist i Sverige med att lyssna men om du mot all förmodan är ännu mer sist än jag så kan jag varmt rekommendera den, finns på iTunes eller på värvet.se Hursomhelst.

Jag bestämde mig för att gå all-in och börja lyssna från början för att så sakteliga lyssna ikapp. Ambitiöst för det är 110+ program vid det här laget, i princip samtliga över en timme långa. Men bra att ha en morot för att springa mer. (jag har iofs börjat fuska och lyssnar även när jag lagar mat)

Häromveckan lyssnade jag på en intervju med Peter Magnusson. Han sa att han önskade att han skulle använt tid till att “göra något, kanske plugga spanska!” (fritt citerat dvs helt fel förmodligen). Inget konstigt med det, nåt han sa bara.

Men en vecka senare lyssnade jag på Värvet med Fredrik Wikingsson och då sa han “jag skulle vilja lära mig spanska” (likaledes fritt citerat, dvs helt fel) och jag började fundera på vad det är med spanska som gör att folk säger så där? Jag har ju själv närt en dröm om att lära mig spanska vilket är en delanledning till att vi just nu bor i Costa Rica med hela familjen. Men varför är det så? Vad är det med spanskan som lockar? Eller är spanskan bara en symbol för något annat – ett avslappnat liv i solen? Jag har ingen aning, men det är ett intressant fenomen.

Det är också mycket roligt att lära sig spanska i vuxen ålder så jag kan rekommendera både Fredrik och Peter att göra slag i saken!

Tid

Min man bloggade häromdagen om tid. Om att han har all tid i världen. Och det är ju sant. Vi har ju massor av tid just i år när ingen av oss arbetar heltid. Och även annars har ju alla människor sina 24 timmar om dygnet att göra vad de vill med. Uttrycket “jag har inte tid” är därmed inte särskilt bra – det handlar ju om att jag inte vill prioritera vissa saker med den tid jag har.

Vi har ibland fått höra att det är fantastiskt att kunna ta sig tiden att stå utanför ekorrhjulet en tid som vi valt att göra. Att det måste vara underbart med all fritid. Det är underbart. Men med tre barn varav en bebis samt två överaktiva föräldrar vetesjutton hur mycket ledig tid det egentligen blir kvar. Vi springer, tränar, umgås, studerar, lagar mat, badar, hänger med barnen, promenerar, pysslar, hemskolar, konsultar, startar ideella organisationer och webb-projekt, torkar kladdiga barn, tvättar kläder, diskar, pluggar spanska, skjutsar till dagis, går till skolbussen, byter blöjor, bakar, hjälper till med läxor och har gäster. Ja, ni hör ju. Fantastiskt men det är inte alla veckans timmar som ägnas åt filosofiska funderingar i hängmattan, även om det nog oftast blir tid för lite sånt också.

Men det är sant – trots allt känner vi oss ganska lediga. Och det njuter vi av.

Vi har besök den här veckan. Jättemysigt. Våra besökare är ensamstående utan barn. En insikt som drabbat mig är att jag och O förmodligen har mindre fritid nu när vi är långlediga än vad ensamstående utan barn har i vardagen normalt. Livet har olika faser. Just nu är vi inte i fritidsfasen. Den kommer dock tillbaka. Nu njuter vi av att vi åtminstone hinner läsa en bok ibland mellan allt fix hemma och planerar för hur vi ska försöka få tiden att räcka till även i vardagen i Sverige som komemr närmare och närmare. Det kan väl inte vara omöjligt?

Kemikaliefria barnkläder!

image
Vi är verkligen dåliga på att återvinna textilier i Sverige. I januari gick Naturvårdsverket ut och berättade att bara 20% av alla textilier som förbrukas i Sverige återvinns! Trots att det är ett fantastiskt material som går att använda till nästan vad som helst. Det måste bli ändring på det här förstås och Naturvårdsverket har därför presenterat en åtgärdsplan där 40% av textilierna ska återvinnas år 2020, framförallt genom att lägga ansvaret på producenterna och uppmana kommunerna att ordna med insamlingssystem för textilier. Det är bra! Men för oss som är lite kreativa finns det mycket att kan göra med textil innan det är dags för återvinningscentralen.

En ny favorit är att sy kläder av kläder. Jag upptäckte att min man har väldigt många fina gamla urtvättade t-shirts som av någon konstig anledning krympt och därför inte används längre. Det krävs minst ett eget blogginlägg för att prata om mängden kemikalier som finns i kläder – så låt oss just nu bara konstatera att urtvättat är bra, eftersom de flesta av kemikalierna då är borta. Jag skred till verket och tillverkade en t-shirt till sonen av en av mannens avlagda. Alla slitna fållar och svettskador från armhålor klipptes bort och kvar blev bara en riktigt snygg, skön och kemikaliefri barntröja! Självklart var jag för ivrig för att komma ihåg att ta en bild på när tröjan var i vuxenstorlek så ni får nöja er med slutresultatet.