“Det känns som om vi alltid bott här”

Stora M kryper upp i min famn i soffan en dag och säger så. Det är inte så vanligt numera att han kryper upp i famnen (han får faktiskt, i ärlighetens namn, inte plats) men väldigt mysigt när det händer.

Hur det kan kännas som om vi alltid bott här, det vet jag inte. Men jag förstår på ett sätt vad han menar. Allt det som för två månader sedan var nytt och ovant känns nu hemtamt. Vi väcks av vrålapor i gryningen, promenerar 2 kilometer genom djungeln till skolbussen varje morgon, har världens vackraste strand 5 minuter hemifrån, äter bananer, stjärnfrukt och citroner plockade i den egna trädgården och interagerar med omvärlden på bruten spanska eller engelska. Pojkarna har inte haft på sig långbyxor eller långärmat på två månader. Det känns mysigt och normalt nu, om än lite varmt när man ska sova på kvällarna.

Det är märkligt vad man kan vänja sig vid. Och hur fort det går. För samtidigt har vi vant oss vid frekventa strömavbrott, ständiga problem med bilen, elektronik som ger upp (pga fukt), att låsa in alla våra värdesaker varje gång vi åker hemifrån och att det inte går att köpa maskindiskmedel eller glödlampor i närmaste stad.

Inte bättre, inte sämre, bara annorlunda.

Men familjen är tillsammans och alla mår bra. Då känns det som hemma.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s